Idag hoppade jag Mirre. Och som sagt har jag tappat sälvförtroende i hoppningen men idag gav jag mig fan på att det skulle gå. Tänkte bara att detta kan vi och så fick jag övertyga mig själv så att Mirre skulle känna sig övertygad med. För om jag sitter där uppe och tänker att det inte kommer gå eller om jag bromsar av osäkerhet. Då är det självklart att han inte hoppar. Sån är inte Mirre att han inte kräver sin ryttare för det gör han absolut!
Med en lite jävlar annama känsla innom mig så slutade träningen bra! Det var fem räcken i rad alltså studs och så ett räcke ur svår sväng från kortsidan och oxer i slutet av ena långsidan. Svårt att förklara med jag känner lite hopp igen, vilket gör mig lycklig :) Hindren var på 105cm.
